Temper som haft mammaledigt en längre tid skulle återigen få komma igång med sin spårträning.
Jag hade tänkt lägga ett lätt spår. Men ger man sig ut i okänd terräng blir det inte riktigt som man planerat.

Spåret började bra med öppen skogsterräng, men efter 1:a vinkeln bar det rakt uppåt på en hög höjd och brant neråt igen mot 2:a vinkeln. Sedan blev det rätt så kuperat ett bra stycke genom bl a snårig hallonvegetation. Innan 3:e apporten bar det sedan brant neråt igen, för att mot slutapporten bli terräng som i början på spåret.

Man funderar här om Temper ska klara spåret jag
just gått ut. Det blev ju lite tuffare än jag tänkt mig.
Men det heter ju att man ska lita på sin hund.

Fikat smakar bra medan Isa och jag väntar på att det ska bli tid för hundarna att gå ut på sina spår.

Vi diskuterar bl a hur vi gått ut våra spår och Isa berättar att hennes hund kommer att få spåra genom tät, 2 m hög skogsplantering och genom ett kärrområde. Så även hon har sina funderingar angående det där att lita på sin hund...

Här får hon på sig sin spårsele och jag märker att hon är tänd inför sin uppgift.

Det börjar ju bra...