Söndagen den 17 juni samlades Bjärnumsspårarna i Skulkarpsskogarna.
Det var MayBritt och Berthon med sina 2 hoffar Quennie och Kajdu
Isa med Lillan och jag själv med Temper och Cindy.
Vi hade bjudit upp Ulrika och Rana
för att de skulle få lite spårträning i skogsterräng


Då vi var i skogarna runt Berthons barndomshem,
kunde han markerna som på sina fem fingrar.


Här sitter Berthon och funderar. Vad han funderar på?
Jo, det visade sig sen att det säkert var att klura ut
så svåra spår som möjligt till oss boxerekipage.


Isa, MayBritt och Lillan har kommit tillbaka från spåret.
Jag kan lova att aktien hos Berthon stod inte högt just då.
Både Isa och Maj-Britt sa gång på gång att
det var den värsta spårterräng de båda någonsin varit med om.
Man fick nästan gå på alla fyra vissa sträckor för att överhuvudtaget
kunna följa efter Lillan.


Kajdu och Quennie som stolta
visar upp att de hittat sin slutpinne




Våra gäster Ulrika och Rana klara och laddade för ett skogsspår.
De är inte så ofta de får tillfälle till det nere i Lund.


Berthon kollar när Rana ska få kommandot spår och hur hon fixar upptaget.
Upptaget fixade Rana fint och det bar iväg i spåret.



Medan Rana och Ulrika gick sitt spår satt vi andra och
väntade på att de skulle dyka upp med hittade pinnar och slutpinnen.

Men tiden gick och vi tyckte att de två verkligen tog tid på sig ute i spåret.


Men istället för att spåra efter slutpinnen hade Rana tagit upp ett färskt älgspår,
Då hon spårade så intensivt och målmedvetet fick hon Ulrika med sig djupt in i den täta göingeskogen.
Men Rana hittade ett helt annat "slut" och deras räddning - en ortsbo -
han hade precis sett 2 älgar komma ut på stigen några minuter innan Ulrika och Rana dök upp.
Mannen visade sig nu vara en riktig gentleman.
Ulrika förklarade att de gått vilse och av hennes knapphändiga beskrivning av utgångsplatsen
tog han följe med dem och lyckades hitta tillbaka till oss andra.


Vi andra fick oss ett gott skratt när Ulrika och Rana
dök upp ur skogen i följe med en okänd man.



Rana: Matte, ha ha.... jag har inte haft så här roligt någonsin då vi gått ett lagt spår.
Följer man ett färskt älgspår, hittar man inte slutpinnen
utan en karl som sen får visa oss vägen tillbaka.
Matte: Såja, jag förstår verkligen inte det komiska i det hela.



Temper som har haft mammaledigt hade inte varit ute och spårat på över 6 månader
Hennes spår var precis som de andras - som sju bedrövelser.
Det gick bl a över bäckar och tjär, genom tät ungskog,
genom kalhyggen som inte var rensade från avsågade grenar och kvistar.
Temper gjorde ett jättefint spårarbete och vi kom tillbaka med 7 spårpinnar.
Efter att ha fått hänga efter Temper i ett sådant spår så rasade spårläggare Berthons aktie ytterligare.

Cindy som inte hade spårat på ett bra tag fick idag ett rakt spår som fick ligga i 20 minuter.
Hon tog upp spåret fint, jobbade med näsan i marken hela tiden och hittade slutet.





Efter våra spåräventyr smakade det jättegott
med medhavd fika och grillad korv.



Efter fikapausen lade vi ut ett nytt spår till Ulrika och Rana.
Där visade Rana sitt rätta jag, noggrant och snabbt hittade hon hon sin slutpinne och
innan dess hade hon markerat och plockat upp 5 pinnar som låg i spåret.